Nikki Kristiansson
Nästan snart ett helt år sedan den här bilden togs. Kommer precis ihåg dagen, nyårsafton 2010/2011.
Jag var så jävla arg för att jag inte fick åka till Lina och dricka där just den här dagen, och jag fick vara kvar med de vuxna sällskapet, vår "familj".
Nu i efterhand så är jag glad att jag var tvungen att stanna hemma just den kvällen. Med dig, och äta chips och läsk och bara sitta och asgarva åt Eva och Adam avsnitten.
Jag är så jävla stolt över oss. Hur stark vänskap vi har haft/har och alla motgångar och medgångar vi varit med om. Du är min första riktiga bästavän, trots våra otroliga olikheter. Jag kan inte få ned i ord hur mycket du betyder. Och hur ledsen jag är för att vi inte umgås på samma sätt. Allt bara förändrades. Du fick pojkvän, jag riktade mig utåt, mot nya bekantskaper. De säger att man aldrig ska ångra något, och det gör jag inte. Men när jag började umgås med folk som inte var våra gemensamma kompisar, gled vi isär. Och jag ångrar det inte, men jag lär mig mer och mer för alla dessa otroligt många misstag jag gjort. Att jag inte försökte hålla kvar vårat band vi hade, för att jag tog oss förgivet. Från 2an till 7an, det är en lång tid tillsammans och jag hatar mig själv för att jag tog oss förgivet. Det misstaget är nog det största jag gjort.
Jag vet nu, om vi börjar umgås som förut, vilket är en stor önskan jag har, så kommer jag aldrig aldrig lämna dig och aldrig aldrig ta oss förgivet.
Du betyder så himla mycket för mig och det kommer du alltid göra. Du finns i mitt hjärta dag och natt. Alla tider på dygnet. Förlåt för allt jag gjort mot dig. Förlåt för de gånger jag sårat dig. Jag vill inte förlora dig mer än vad jag redan gjort.
Jag älskar dig så jävla mycket.
.
.
vad ska jag göra?
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
.
Believe.
Believe you can and you're halfway there - Theodore Roosevelt
Nu lägger jag ned. Jag tror på mig själv, Jag klarar detta,
jag är duktig. 
Nu kör vi.
.
Jag vill ha.
• De här blåa Tom's skorna
• Långt blondt hår (som jag hade här)
• Nya bikinisar
• Sommarlov
• Någon som inte alltid är upptagen
• Ny mobil
• Söta klänningar
• Det som det var förut
• Höga shorts
• Något att göra
• Strumpbyxor
• Nytt löshår
• Längre naglar
• Ett syskon i min ålder
• Eller en storasyster.
• Eller bara någon som är hemma.
• Ett par nya solglasögon
• Nytt rum
• Pengar
.
-
.
.
.
wonder
.
FANGIRL.
-Alex Gaskarth
.
.
.
TRUE.
.
Du betyder allting, så himla mycket för mig.
Ta inte mina rader som bara tomma ord,
för att du vet att jag finns här när stormen är för stor,
Och när du faller ner så finns jag här för att ta emot,
vi klarar det tillsammans du måste bara lita på mig.
.
♥
.
.
.
VISSTE NI ATT?
- Jag har ungefär 12 teskedar socker i mitt te?
- Jag mår sjukt illa av kött och choklad?
- Jag rensat min iPod från 700 låtar till 100?
- Jag nu har tappat bort min laddare och mobilen är död?
- En av mina favoritserier är CSI (alla) ?
- Jag är rätt så beroende av Facebook?
- Jag tar medecin?
- Jag har skostorlek 39?
- Att spela Angry Birds är asfett att spela på iPad?
- McFly betyder sjukt mycket för mig?
- Jag har 5 hål i öronen och två piercingar?
- Jag har fobi för diskmaskiner?
- Jag har svårt att sova på nätterna?
- Jag går hos en psykolog?
- Jag ångrar mig att jag klippte och färgade mitt hår som fan?
- Jag har varit förkyld i 3 veckor nu?
- Att det här var sjukt tråkigt för er att läsa?
.
Det var du och jag.
Att du och jag skulle hitta tillbaka på riktigt utan undantag finns inte. Jag har mina, och du har dina. Det kommer inte funka, även hur mycket vi försöker.
Fast jag kan ändå inte sluta älska dig♥
.
hejjagharingetliv.se
- Jag älskar nattchattar.
- Jag gillar när folk kallar mig Amalia och inte Mallan, för det visar att dem bryr sig mer.
- Cola är det bästa som finns.
- Eller jag bara skämta, Mcfly är det bästa som finns.
- Jag rådiggar min nya piercing! (WIIIIIII)
- I have received the uggle-feber.
- Mina ostchips är underbara.
- Jag vill ha långa naglar.
- Jag har världens bästa vänner. Egentligen.
- Just nu lyssnar jag på min favoritlåt.
- Det känns sorgligt att Nanette åker imorgon :(
- Jag gillar icke min hy.
- Jag är sjukt nöjd med mina senaste prov! (G+ i NO och 53,5 av 56 i SV)
- Nu är jag astörstig.
- Jag gillar inte min skola.
- Jag gillar inte min psykolog, har jag kommit fram till.
- Just nu är jag upprörd.
- Sommar nu skulle inte sitta helt fel.
- Jag hatar att Ellen inte kan inse att hon är förjävla snygg.
- Jag hatar att ingen kan inse att jag blir förjävla snygg på kort vaaaah.
.
.
.
flummigt hit, skitsnack dit.
Jag har hört under en tid att ett x antal personer klagar på mig och min jävla flummighet. En sådan liten skitsak, att folk säger att de älskar att jag "släpper loss" och flummar gärnet i skolan, till mig och sedan går och snackar skit om mig och säger att de hatar mig för att jag FLUMMAR? Haha, jag tycker att det är rätt skrattretande, och jag garvar högt åt det. Och jag har insett, att de människorna, är folk som är falska rakt igenom.
Jag älskar att skratta, jag mår som bäst när jag flummar, när jag är glad. Och jag är inte falsk på något sätt, jag älskar att vara den jag är. Och ungefär en hel del av min personlighet består av just det - flum. För det är då tänker jag inte på något annat, jag har bara kul. Så kom inte till mig och ljug och sedan gå och snacka bakom min rygg.
Låt mig flumma hur mycket jag vill, låt mig vara mig själv.
Thanx people.
.
en blogg är till för att skriva av sig.
Idag har jag varit sur och arg på allt och alla, hela dagen. Och det är just då som alla ska spamma mig på msn med jobbiga grejjer och skriva glada gubbar även fast man säger att man inte orkar och att man bara är sur på allt. Och det jobbigaste av allt är när man har skrivit att man inte orkar och att dom är jobbiga så frågar dom " är du typ sur elr?". Och då brister det fan. Då kommer alla könsord och fula ord. Men jag orkar inte med alla just nu.
Mitt liv suger mer än det någonsin gjort och jag vill bara försvinna ifrån alla, och bara vara med folk som förstår (EN person, min bästa kompis).
Och att folk som jag inte alls är bra kompis med skriver lixom "vad har hänt, hur mår du?<33333333333 prata med mig!!!<33333". Och jag ba orkar inte, jag har berättat för dom jag har velat berättat för (vet dock att en var ett stort misstag, pga av för hög nyfikenhet från den den personen). Jag blir hur glad som helst över att ni bryr er om mig och i skolan tröstar mig och så, men det är inte okej att sitta och spamma mig varje dag på fb eller msn och frågar vad som har hänt.
Och sen så var det något som hände med mina budzz när jag inte var med, och jag har bara hört från den som blev arg, och jag håller helt med den personen. Man gör inte så, man säger som det är. Särskilt eftersom en av de personerna ska vara den som inte lämnar någon. ÅH. Sen så träffar han dom ute, och de andra säger inte ens hej? så när han smsar och frågar varför så säger dom att dom glömde? vafan, GLÖMDE?! ljug lagom lixom. Sen så frågar han om han får hänka. Nej, för dom hade redan bestämt. Men det är ju faktiskt så att en i den där gruppen säger själv att man inte kan säga sånt och att alla ska få vara med. Men nejnej, det gäller visst bara för den personen. blir så arg. Man gör inte sånt. Inte mot någon.
Men vet ni vad det värsta med den storyn är? Att efter en sån elak grejj, så är dom kompisar igen. Det gör mig riktigt förbannad. För det första för att dom säger förlåt och så, men sen att han/dom tar emot förlåtelsen? Ursäkta? Men det skulle inte jag göra alls om någon gjorde så mot mig. Inte ens min bästa kompis. Då skulle man ju bara gå och tro att dom försöker "skaka" av sig en och att dom inte vill vara med en. Och för att det verkar som om allt det där var ett jävla spel för dom. Att dom kunde sjunka så jävla lågt hade jag aldrig trott, och om det här är sant, vet jag inte om dom kan anses som vänner.
Som sagt så är det här bara ena sidan jag har hört ifrån, och allt är mina ord. Han/dom har inte sagt de här orden, det är jag. Så anklaga inte dom/han, utan mig i sånna fall. För han/dom har bara förklarat vad som hände. Inte vad han/dom tyckte eller så.
Men nu ska jag väl ta och gå och lägga mig nu. Har egentligen kortat ner det här inlägget till hälften eftersom jag verkligen måste lägga mig.
Och jag hoppas att jag drömmer fina drömmar som jag gjort de senaste två veckorna. BARA fina drömmar, inget annat. Jag är så lycklig i mina drömmar. Det finns alltid en pojke. Det är olika varje gång. För en vecka sedan drömde jag om att jag och ***** tydligen var tillsammans (vet inte varför jag drömde om honom, har inte snackat med honom på fyra år :S) och viktor var med också. Det var vi tre. Och jag och ***** gick och höll varandra i handen. Sen blev det familjedrama med hans familj och anklagade mig för diverse saker, och han stod upp för mig. Sen kommer jag bara ihåg små snuttar. Men det var mysig som fan.
Men senaste (igår natt) så drömde jag om ******. haha, men allt var så fint. Underbart.
Jag och mina kompisar (kommer inte ihåg vilka), åkte in till någon random tunnelbanestation och vi vet att högstadiet och lite andra folk ska kröka där. Så när vi svänger runt ett hörn så sitter alla och har det skittrevligt. Ser att *** snackar med **** och har det skitkul. Alla snackar med alla lixom. Och när vi kommer dit blir mina kompisar utspridda, alla gick till olika personer. Och jag stod kvar.
****** satt nedanför mig (jag stod) med sina killkompisar. Han reste sig upp och presenterade sig. Han bad mig att sätta mig med dom och så. Jag snackade skitmycket med honom och på något sätt kom vi in på hur man kramas. Och vi diskuterade kramar ett jävla bra tag.
Sedan ville mina kompisar dra vidare, vi hann byta nummer och så. Vi ställde oss upp samtidigt.
Och han kramade mig. Det kändes som vi stod där en evighet. Han kramade mig hårt, fast ändå mjukt. Som att han inte ville att jag skulle gå. Det var läskigt kallt ute och han var jättevarm, som en teddybjörn. Hans haka låg vilad mot mitt huvud. Vi släppte varandra långsamt och jag blev alldeles fnittrig, jag var lycklig. Så tittade jag upp på honom och sa "det där var den bästa kramen någonsin" och log så att jag fick ont i käkarna. Han skrattade och kysste mig i pannan.
Sen så kommer jag bara ihåg vissa snuttar. Att vi träffade ****** igen och han gick med armen om mig och värmde mig. Vi skrattade tillsammans och jag bara log när jag tittade på honom.
Jag var så kär som man kunde bli. Och jag kommer ihåg i en del, när han sa att jag alltid skulle vara hans, och så la han min hand på hans hjärta.
Och så vaknar jag såklart sen. Och försöker somna om. Vill tillbaka till drömmen. Men det går inte. Vaknar bara upp till den här verkligheten, den här verkligheten där jag inte alls är som jag är i drömmen. Lycklig.
Jag känner att jag är i ett stort och desperat behov av en pojkvän. NU.
