idag är det midsommar och jag gråter igen. Just nu känns allt så jävla orättvist och jag vill inte känna så mer. 

 

 

jag älskar honom mer än någon någonsin gjort. jag älskar honom mer än jag någonsin älskat någon. jag älskar honom över allting annat i hela världshistorien.

 

jag hoppas han kommer hit för att läsa om mitt fruktansvärda, förfärliga liv innan honom. jag hoppas han, i just detta tillfälle, vill se alla gamla äckliga texter jag skrev för år sedan. enbart för detta.

 

jag hoppas han ser nu i denna stund; hur mycket jag älskar honom. och hur mycket jag har älskat honom de två senaste åren. och hur mycket jag kommer älska honom förevigt.

 

// din föreviga. 

Femte jävla gången som jsg försöker säga något om att jag mår dåligt här i ett inlägg, men på sådär snällt och poetiskt sätt.

så jävla less på det nu.

jag mår så rent utav jävla pisskukshorsdåligt så varje dag vill jag bara gå under. Trots allt bra runt omkring mig kan jag inte sluta gråta för minsta lilla och känna mig så jävla värdelös varenda eviga dag till den punkten att jag vill bara bort från mig själv och jag har aldrig hatat mig på det stadiet jsg hatar mig själv idag.

ingen vet om hur jag mår och känner mig så jävla ensam ich jag har ingen att vända mig till för helt plötsligt är man vuxen och "livet ser ut såhär" för innan då var det klart jag fick hjälp för jag var bara ett barn. Men nu då. Vad händer med mig nu. Jag mår lika jävla piss som alltid men helt plötsligt ska det vara såhär? Och jag frånvända mg eller vadå? 6 år senare, lika deprimerad ich hopplös och äcklig och vidrig och fruktansvärt HORIGASTE människan ever. Jag har aldrig hatat någon så mycket som jag hatar mig själv idag. Bort bort, bort från mig själv. Är så jävla äcklad och arg hela tiden, snälla låt mig försvinna från mig själv