22.22
Jag är påväg mot stan. Jag sitter på perrongen och kan nästan inte hantera ångesten. Jag har lov och borde vara glad, men allt känns lika illa som vanligt.
Jag vill att du ska ta tillbaka mig. Eller, i alla fall prata med mig. Allt gör så ont utan dig och det är ingen som förstår. Jag pratar om dig när jag kommer på saker vi gjort som att du är död. Våra gamla minnen. Förstår du hur sjukt det är? Jag kan inte kommunicera med dig eftersom du inte läser det jag skriver eller svarar när jag ringer, så vad ska jag göra? Jag vill säga så mycket men får inte chansen. Snälla.
När får jag känna mig hel igen?
.
09.47
varje natt i snart 3 veckor har jag drömt ungefär liknande drömmar. Eller, exakt samma sak som händer i olika scenarion. Att du och jag blir vänner igen. Att du förlåter mig. Sedan vaknar jag upp och inser att jag inte kan ringa dig. Eller fråga hur du mår.
Jag ser ditt fönster från mitt. Min persienn hålls nere eftersom jag inte kan hantera dessa känslor och smärtor.
Om ni undrar varför jag är uppe med tuppen så ska jag till Maria ungdom om en timme. Vi var på psykakuten i måndags som skickade oss dit. Alla verkar tro att jag har alkohol och drogproblem också. Haha, jag är femton barre, skärp er.
Efter idag får jag lov. Vet inte vad jag tycker. Vill spendera det med min bästa vän men det kan jag inte eftersom hon hatar mig. Varför kan jag inte släppa saker?
.
23.11
Jag och far har tittat på tv hela kvällen och nu sitter vi tillsammans och röker samt spelar quizkampen, haha.
Ikväll kanske blir en mild ångestkväll? Ska försöka sova snart och gå upp tidigt imorgon. Idag har jag varit stolt över mig själv.
00.17
Halv 1. Natt. Jag är här igen. Jag talar om den såkallade botten igen, såklart.
När folk väl tar sig tiden att fråga hur jag faktiskt mår vill jag bara säga som det är. Men jag skämtar bort det. Varför gör jag det?
Varje dag frågar jag minst en av mina närmsta hur de mår, frågar följd frågor och försöker komma med råd för att jag bryr mig. Jag bryr mig så jävla mycket. Men det händer knappt mig längre. Och jag känner mig så sjukt äcklig som klagar på det inuti mitt huvud också. Klagar på mina vänner. För, de kan ju inte veta, för jag berättar ju inte hur jag känner och ljuger när de väl frågar, så då litar de väl på att jag mår bra? Eller? Men jag hoppas fortfarande varje dag att någon ska se att jag håller på att gå under. Om jag nu inte redan gjort det.
Varför säger jag inte som det är när de frågar? Varför? Men hur ska jag säga det? "Jag vill begå självmord varje vaken sekund. Jag vill avsluta min smärta och komma ifrån min konstanta ångest. Jag vill dö." Hur ska jag få fram det?
Istället skrattar jag och säger att det är lugnt. Livet rullar. Jag har varit med om sämre. Det är okej. Jag klarar mig. Och en glad smiley eller ett leende på det. Men det finns ingen smiley eller ansiktsuttryck som kan visa hur jag mår. Och definitivt inte något som har med glädje att göra.
Det känns som att mitt liv är över innan det ens börjar, och varför är det så? Varför är jag inte normal? Varför bryr jag mig så mycket om folk? Varför mår jag så dåligt?
En positiv sak är att jag fick A på min svenska uppsats i nationella igår. Och vad handlade den om? Jo att må dåligt och allt det där som jag brukar skriva om haha. Så jävla sorgligt att jag aldrig kan skriva om något glatt och positivt utan bara deprimerande, självmordsbenägna texter. Good job.
Nu ska jag ta mina ångestdämpande som inte fungerar och se fram emot ännu mer ångest imorgon i centret för att Spiros är dum i huvudet.
.
16.11
Har varit hemma idag och igår med otrolig ångest när jag vaknat.
Men nu är jag påväg till stan för en fika med daggen och Zeke, mina lyckopiller. Ikväll ska vi fira Nikki som fyller 16 idag. Grattis min fina vän.
20.29
jag kan knappt andas, det är så mycket som händer just nu. och snart orkar jag inte mer.
min bästavän hatar mig fortfarande. hon har inte pratat med mig på 24 dagar. nästan 4 veckor. när man skriver ut det såhär, så ser det så jävla patetiskt ut, men jag plågas varje dag.
Jag gjorde ett misstag. Ett relativt stort misstag. Och jag kan stå för det. Jag kan erkänna att jag och den här andra människan som är inblandad var två kukar och gjorde fel, och vad mer kan jag säga? alla gör bort sig och det är en del av att växa. Jag har i och för sig gjort ungefär samma misstag nu för tredje gången men inte mot samma person. Vilket kanske är värre om man tänker efter också.
Att jag inte får en endaste liten chans att försöka förklara mig eller rätta till saker med en människa som har hjälpt mig att växa så mycket och som jag älskar över allt annat sårar mig så djupt. Att inte hon vill det här lika mycket som jag vill och att hon inte älskar mig likvis får mig att panikgråta. Och jag är inte en människa som gråter.
Varje dag. Varje eviga dag slår jag in hennes nummer och är påväg att ringa för att se hur hon mår, snacka lite skit och kanske fråga om vi ska ses. Men innan jag trycker på den gröna luren inser jag. Juste, hon hatar ju mig. Att jag inte kan ens ringa min andra halva för att jag vill fråga hur människan mår är så jävla cpsjukt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
jag har inte hört hennes röst på 24 dagar och jag tror mig se henne överallt. Jag plågas varje dag och hur äckligt fånigt det än är, har jag förlorat en syster, bästavän och själsfrände för att jag är dum i huvudet, och jag vet att jag inte kan leva utan henne.
snart lämnar jag allt det här för jag gör aldrig något bra och alla skulle leva på bättre utan mig och mina misstag.
.
12.43
igår spenderade jag hela dagen med caroline och carl med undantag för ett läkarbesök som bedövade halva käften på mig så jag varken kunde prata eller skratta utan se ut som en invalid. Vi åkte hem till caroline efter det och myste. var hemma 12 och däckade på två sekunder efter lite mat.
idag ska jag tydligen träffa en präst. vi får se hur det går, men jag hoppas det går bra. präster ska tydligen vara bra att prata med.
Men först ska jag nog ta en promenad i det fina vädret. hehe.
kramizar.
.
22.30
Var hos bup idag. min psykolog var dum i huvudet så jag grät och skrek på henne och gick sedan där ifrån. det sista jag gjorde var att smälla dörren i hennes ansikte den jävla horan.
Idag har varit en dålig dag, men åkte hem till Sanne efter bup så vi myste. det gjorde det lite bättre.
Nu har det gått så många dagar sen min bästavän slutade prata med mig och det gör så ont. varje dag växer hoppet om att jag snart kan släppa taget om allt och försvinna.
.
22.39
Idag hamnade jag i skolan vid elva efter slit att komma upp. jag rörde dock inte det minsta skolarbete på grund av trötthet och omotivation samt otrolig ångest. och så har det varit nu för mig de senaste veckorna när jag äntligen kämpar mig till skolan. jag kommer dit, får panikmycket ångest och går och lägger mig i centrets soffa. och jag vet inte varför. har sedan alla tider tillbaka haft grov ångest i skolan men då har jag i alla fall kunnat göra lite i taget. men nu har det förvärrats och jag kan inte göra någonting. och mina ångestdämpade fungerar knappt. har lika mycket ångest.
så nu har Spiros och Robert (aka mina lärare) sett att mitt mående blivit värre och hade ett möte med mig idag. vi ska ha ett till imorgon om samma sak men som det ser ut nu så är det nästan ett 97% klart val från dem. Jag ska bli sjukskriven på obestämd tid. och hur känns det? förjävligt minst sagt.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. jag vet att det nog skulle vara bäst för mig just nu att vila upp mig eftersom jag är sönderstressad med skyhög ångest men fortfarande. Blir elever som mår dåligt sjukskrivna eller är detta ett särfall? får man ens göra så? hur ska jag göra med betyg och gymnasium? åh min ångest byggs bara upp av allt jag gör hur jag än vrider och vänder på det.
men som sagt är det inte 100% klart än, men jag är fortfarande chockad av att de tog upp det och mina tankar går i 180km/h för att det är så mycket.
herregud, vad gör jag med mitt liv?
13.10
Nu sitter jag och Sanne med amerikanska pannkakor i hennes kök. Igår var vi här hos Sanne och firade André som fyller år på tisdag. Haha så jävla kul. Innan mådde jag dock inte så bra, menmen.
Snart kommer cilia. Saknat henne som tusan. Wiehe.
13.56
vaknade för någon halvtimme sedan och är död i soffan. Äckel ångestdämpande.
Skulle ju egentligen äta frukost klockan 11 med daggen men jag sover så otroligt djupt med mina piller så jag vaknade inte.. Ångest. Alltså jag får ångest över det som ska dämpa det. Orkar inte.
Snart ska jag träffa Leon och köpa cigg och sedan kanske träffa browni.
