Jag är påväg mot stan. Jag sitter på perrongen och kan nästan inte hantera ångesten. Jag har lov och borde vara glad, men allt känns lika illa som vanligt.

Jag vill att du ska ta tillbaka mig. Eller, i alla fall prata med mig. Allt gör så ont utan dig och det är ingen som förstår. Jag pratar om dig när jag kommer på saker vi gjort som att du är död. Våra gamla minnen. Förstår du hur sjukt det är? Jag kan inte kommunicera med dig eftersom du inte läser det jag skriver eller svarar när jag ringer, så vad ska jag göra? Jag vill säga så mycket men får inte chansen. Snälla.

När får jag känna mig hel igen?


.