Jag försöker övervinna något som äter upp mig levandes.

Det kanske är omöjligt, men jag försöker i alla fall.


.

Det är svårt för mig att förklara mina känslor. Jag är inte ledsen, inte glad, inte stark, inte positiv, inte arg, jag är varken eller.

Jag går runt och känner ingenting.


.

Det var längesedan jag vaknade med en sådan här extrem ångest.

Jag är vaken eftersom nationella SO är idag, och jag vill gå till skolan, men allt sätter stopp. Jag kan inte sluta gråta och jag får bara sådan ångest. Det värsta jag vet är att komma iväg till skolan, när man är medveten om redan innan att jag kommer inte klara av att göra ett piss för att jag mår såhär. Och det är något som jag avskyr att känna. Men då får jag ändå ångest hursomhelst över att jag inte gick dit överhuvudtaget.


Allt bara går cpdåligt för mig och jag vill gräva ned mig och sova till sommaren kommer för den här ångesten kan jag knappt leva med längre.


.

Haha. Alla kommentarer jag får om att jag är patetisk och lägger över mina problem på andra? Bästa jag hört. Patetisk kan jag ta, för jag har tyckt att jag varit patetisk sedan jag gick på dagis, det är inget nytt.

Men att jag tycker synd om mig själv, lägger över min skit på andra och inte tro att jag ska sota när jag sårat någon? Ojoj. Den här människan som kommenterat är för det första väldigt opatetiskt anonym (haha) och för det andra känner den här människan inte mig tillräckligt bra. Nu vill jag inte argumentera om varför det inte stämmer för att jag känner mig, ja, patetisk. Men jag skulle vilja säga att ingen av mina närmsta vet mer än hälften om mig och mina problem, så att jag lägger över skit på andra är skitsnack.

Den här bloggen använder jag när jag vill skriva av mig, den råkar bara vara offentlig. Om du tycker att jag är fånig så behöver du inte läsa, helt enkelt!

Och att ta mig i kragen? Det har jag försökt i tre år nu, med alla möjliga lösningar. Soc snart för 3e gången, bup, psykakuten, mariaungdom för alkohol- och narkotikaproblem, 7-10 privata psykologer och kuratorer. Samt provat ångestdämpande osvosv. Kallar du det för att vara patetisk och inte försöka förbättra situationen man har suttit i, i 3 år, vill jag gärna se vad du skulle göra i samma situation.

Tack för mig och ni som kommenterar med att jag är patetisk kan ju sluta vara anonyma också vilket nästan är värre :)


.

Jag dras mellan att dö eller att leva. Varför är jag så feg? Jag vill inget hellre men ändå så är jag kvar.


Du pratade inte med mig idag. Snart får du som du vill, snart dör jag.


.

Idag försökte jag ta kontakt med dig igen efter en månad då jag skrev sist, men du öppnade det inte ens. Jag förstår inte. Tror du att ignorera mig gör allt bättre? Jag har så mycket att säga och jag skulle göra allt för att du ens skulle visa att du bryr dig, bara en gnutta. Allt du gör mot mig gör ont och du förstår inte.

Jag gjorde ett misstag. Men det var två vänskapliga pussar. Precis som jag pussar Zeke eller daggen, vänskapligt. Och bara för att alkohol var inblandat tror du att det var ett fyllestrul eller att vi låg vilket är det dummaste jag skulle hört.
Två pussar, ingen tunga, ingenting.
Du pratar inte med mig på grund av två pussar. Jag förstår att det är principen och det är det jag är ledsen över. Men fortfarande; TVÅ PUSSAR.

Du förstår inte hur illa du fått mig att må och att jag förlorat min andra halva och syster. Snälla, snälla, försök bara.


.

Klockan är 11.09 på gran canaria.


Här har jag varit sedan lördags, men ändå så är jag inte glad. Jag har sol, bad, sommarkläder, min familj och allt sådant att njuta av i en vecka, men jag kan inte. Allt konstant rasar. Jag raserar.

Mer än hälften av tiden när mina familj varit och solat vid poolen har jag varit inne på rummet, sovit och gråtit. Hur jag än försöker vart jag än är kan jag inte vara glad, och jag vet inte varför.

Jag tror att det är något fel på mig och just nu är jag så otroligt trött på alla människor jag någonsin träffat.

.

Folk säger att jag ska glömma dig. Dina egna, våra gemensamma vänner, säger åt mig att skita i dig, eftersom du beter dig som du gör mot mig med att ignorera mig. Jag borde lyssna på dem. Jag borde ta de på orden och fortsätta leva utan dig.

men vad gör jag när det inte går?


.