Det var längesedan jag vaknade med en sådan här extrem ångest.

Jag är vaken eftersom nationella SO är idag, och jag vill gå till skolan, men allt sätter stopp. Jag kan inte sluta gråta och jag får bara sådan ångest. Det värsta jag vet är att komma iväg till skolan, när man är medveten om redan innan att jag kommer inte klara av att göra ett piss för att jag mår såhär. Och det är något som jag avskyr att känna. Men då får jag ändå ångest hursomhelst över att jag inte gick dit överhuvudtaget.


Allt bara går cpdåligt för mig och jag vill gräva ned mig och sova till sommaren kommer för den här ångesten kan jag knappt leva med längre.


.