jag orkar fan inte mer.

Idag har jag varit sur och arg på allt och alla, hela dagen. Och det är just då som alla ska spamma mig på msn med jobbiga grejjer och skriva glada gubbar även fast man säger att man inte orkar och att man bara är sur på allt. Och det jobbigaste av allt är när man har skrivit att man inte orkar och att dom är jobbiga så frågar dom " är du typ sur elr?". Och då brister det fan. Då kommer alla könsord och fula ord. Men jag orkar inte med alla just nu.
Mitt liv suger mer än det någonsin gjort och jag vill bara försvinna ifrån alla, och bara vara med folk som förstår (EN person, min bästa kompis).
Och att folk som jag inte alls är bra kompis med skriver lixom "vad har hänt, hur mår du?<33333333333 prata med mig!!!<33333". Och jag ba orkar inte, jag har berättat för dom jag har velat berättat för (vet dock att en var ett stort misstag, pga av för hög nyfikenhet från den den personen). Jag blir hur glad som helst över att ni bryr er om mig och i skolan tröstar mig och så, men det är inte okej att sitta och spamma mig varje dag på fb eller  msn och frågar vad som har hänt.


Och sen så var det något som hände med mina budzz när jag inte var med, och jag har bara hört från den som blev arg, och jag håller helt med den personen. Man gör inte så, man säger som det är. Särskilt eftersom en av de personerna ska vara den som inte lämnar någon. ÅH. Sen så träffar han dom ute, och de andra säger inte ens hej? så när han smsar och frågar varför så säger dom att dom glömde? vafan, GLÖMDE?! ljug lagom lixom. Sen så frågar han om han får hänka. Nej, för dom hade redan bestämt. Men det är ju faktiskt så att en i den där gruppen säger själv att man inte kan säga sånt och att alla ska få vara med. Men nejnej, det gäller visst bara för den personen. blir så arg. Man gör inte sånt. Inte mot någon.
Men vet ni vad det värsta med den storyn är? Att efter en sån elak grejj, så är dom kompisar igen. Det gör mig riktigt förbannad. För det första för att dom säger förlåt och så, men sen att han/dom tar emot förlåtelsen? Ursäkta? Men det skulle inte jag göra alls om någon gjorde så mot mig. Inte ens min bästa kompis. Då skulle man ju bara gå och tro att dom försöker "skaka" av sig  en och att dom inte vill vara med en. Och för att det verkar som om allt det där var ett jävla spel för dom. Att dom kunde sjunka så jävla lågt hade jag aldrig trott, och om det här är sant, vet jag inte om dom kan anses som vänner.

Som sagt så är det här bara ena sidan jag har hört ifrån, och allt är mina ord. Han/dom har inte sagt de här orden, det är jag. Så anklaga inte dom/han, utan mig i sånna fall. För han/dom har bara förklarat vad som hände. Inte vad han/dom tyckte eller så.




Men nu ska jag väl ta och gå och lägga mig nu. Har egentligen kortat ner det här inlägget till hälften eftersom jag verkligen måste lägga mig.
Och jag hoppas att jag drömmer fina drömmar som jag gjort de senaste två veckorna. BARA fina drömmar, inget annat. Jag är så lycklig i mina drömmar. Det finns alltid en pojke. Det är olika varje gång. För en vecka sedan drömde jag om att jag och ***** tydligen var tillsammans (vet inte varför jag drömde om honom, har inte snackat  med honom på fyra år :S) och viktor var med också. Det var vi tre. Och jag och ***** gick och höll varandra i handen. Sen blev det familjedrama med hans familj och anklagade mig för diverse saker, och han stod upp för mig. Sen kommer jag bara ihåg små snuttar. Men det var mysig som fan.

Men senaste (igår natt) så drömde jag om ******. haha, men allt var så fint.  Underbart.

Jag och mina kompisar (kommer inte ihåg vilka), åkte in till någon random tunnelbanestation och vi vet att högstadiet och lite andra folk ska kröka där. Så när vi svänger runt ett hörn så sitter alla och har det skittrevligt. Ser att *** snackar med **** och har det skitkul. Alla snackar med alla lixom. Och när vi kommer dit blir mina kompisar utspridda, alla gick till olika personer. Och jag stod kvar.
****** satt nedanför mig (jag stod) med sina killkompisar. Han reste sig upp och presenterade sig. Han bad mig att sätta mig med dom och så. Jag snackade skitmycket med honom och på något sätt kom vi in på hur man kramas. Och vi diskuterade kramar ett jävla bra tag.
Sedan ville mina kompisar dra vidare,  vi hann byta nummer och så. Vi ställde oss upp samtidigt.
Och han kramade mig. Det kändes som vi stod där en evighet. Han kramade mig hårt, fast ändå mjukt. Som att han inte ville att jag skulle gå. Det var läskigt kallt ute och han var jättevarm, som en teddybjörn. Hans haka låg vilad mot mitt huvud. Vi släppte varandra långsamt och jag blev alldeles fnittrig, jag var lycklig. Så tittade jag upp på honom och sa "det där var den bästa kramen någonsin" och log så att jag fick ont i käkarna. Han skrattade och kysste mig i pannan.
Sen så kommer jag bara ihåg vissa snuttar. Att vi träffade ****** igen och han gick med armen om mig och värmde mig. Vi skrattade tillsammans och jag bara log när jag tittade på honom.
Jag var så kär som man kunde bli. Och jag kommer ihåg i en del, när han sa att jag alltid skulle vara hans, och så la han min hand på hans hjärta.

Och så vaknar jag såklart sen. Och försöker somna om. Vill tillbaka till drömmen. Men det går inte. Vaknar bara upp till den här verkligheten, den här verkligheten där jag inte alls är som jag är i drömmen. Lycklig.

Jag känner att jag är i ett stort och desperat behov av en pojkvän. NU.