15.03

Alltså, jag vill bara säga att jag går i tredje ring nu. Min skolsituation är ungefär att jag inte har gjort något på hela året. Skolkar mycket, gör inte prov, inte inlämningar, inte läxor. Jag mår inte bra, och jag mår ännu sämre av pressen från skolan. Eller ja, det är ju hela samhällets press. När mina vänner insåg hur min situation är fick jag höra saker som "stackars dig!!" "men GUD hur känns det?!?!" "OJ, fan vad jobbigt!!" "fyfan vad ska du göra?! Jag skulle ha paniiiik om jag var du!!"
Då vill bara säga, shit, sluta projicera er ångest över att inte kuva er inför samhällets normer och ideal på MIG för att jag inte gör det....
Men jag är faktiskt lugn. Jag ger blanka fan i vad samhället förväntar sig av mig. Om jag mår bättre av att inte gå till skolan en dag, så gör jag inte det. Om jag mår bättre av att aldrig gå till skolan, så gör jag aldrig det. 
(Till ämnet hör att jag avskyr systemet, jag avskyr att vi tvingas in i led, att det börjar redan när vi är små. All press, att vi ska ha bra betyg för att få en bra utbildning, för att få ett bra jobb, för att få en bra lön, för att få ”ett bra liv”. Idag är livet arbetet. Allt fler arbetar för att överleva, inte för att de vill det. Produktiviteten har fördubblats sedan sjuttiotalet, men ändå arbetas det inte hälften så mycket. Istället skapas fler jobb, och behovet av dessa jobb skapas, t.ex med hjälp av reklam. MMM. Ljuva kapitalism. tillväxt tillväxt tillväxt, pengar pengar pengar! Som bara går till de i toppen, medan välfärden blir sämre och sämre. Det finns pengar till att hjälpa de som behöver, de utförsäkrade, sjuka, hemlösa, arbetslösa, men nope,)
Det verkar som att den allmänna sanningen är: 
Dåliga betyg -> ingen utbildning - > ingen försörjning -> DU HAMNAR PÅ GATAN!!! ÅH NEEJ
Det kan vara så, men definitivt inte alltid. Och när det blir så är det INTE rättvist, det är inte OK, och det är INTE den utsattes fel. Det är systemet som är helt fucked up, inte vi.
Alla har olika förutsättningar, att ställa samma krav på alla är så himla konstigt. Jag vill göra saker för att jag VILL, för att JAG vill, för att JAG ska må bra, och vara glad. Skolan är ännu något som jag känner kontrollerar mig, pressar mig in i den samhällsstruktur som jag avskyr så innerligt. Det var under sommarlovet innan trean som jag insåg hur lite jag faktiskt ville, hur mycket det egentligen var andra som hade sagt åt mig att det var så (plugga) jag borde göra, att jag kände mig tvingad. Jag var inte nöjd, jag hade nöjt mig. När jag insåg det, brydde jag mig inte längre. Jag började göra det jag orkade, och inte mer. Jag lyssnade på mig själv, och inte på andra. Jag prioriterar mitt välmående framför vad ANDRA vill tvinga på mig. Jag har klarat 2/3 av gymnasiet, det är ändå djävligt bra. Jag gör det jag vill, jag är inte mindre värd för att jag inte har vissa betyg.

Med detta sagt hoppas jag att du på något sätt känner dig mer lugn/mer nöjd/inte känner dig så pressad.. Massvis av frivilliga styrkekramar!

Alltså, jag vill bara säga att jag känner igen mig lite, men jag vet inte om du känner igen dig alls i det jag kommer att skriva.. Jag tänker att det kanske hjälper lite ändå? /:

Jag går i tredje ring nu. Min skolsituation är ungefär att jag inte har gjort något på hela året. Skolkar mycket, gör inte prov, inte inlämningar, inte läxor. Jag mår inte bra, och jag mår ännu sämre av pressen från skolan. Eller ja, det är ju hela samhällets press. När mina vänner insåg hur min situation är fick jag höra saker som "stackars dig!!" "men GUD hur känns det?!?!" "OJ, fan vad jobbigt!!" "fyfan vad ska du göra?! Jag skulle ha paniiiik om jag var du!!"
Då vill bara säga, shit, sluta projicera er ångest över att inte kuva er inför samhällets normer och ideal på MIG för att jag inte gör det....
Men jag är faktiskt rätt lugn numera (usch vilken ångest jag hade innan, när jag inte inte prioriterade mitt mående ): ). Jag ger blanka fan i vad samhället förväntar sig av mig. Om jag mår bättre av att inte gå till skolan en dag, så gör jag inte det. Om jag mår bättre av att aldrig gå till skolan, så gör jag aldrig det. 
(Till ämnet hör att jag avskyr systemet, jag avskyr att vi tvingas in i led, att det börjar redan när vi är små. All press, att vi ska ha bra betyg för att få en bra utbildning, för att få ett bra jobb, för att få en bra lön, för att få ”ett bra liv”. Idag är livet arbetet. Allt fler arbetar för att överleva, inte för att de vill det. Produktiviteten har fördubblats sedan sjuttiotalet, men ändå arbetas det inte hälften så mycket. Istället skapas fler jobb, och behovet av dessa jobb skapas, t.ex med hjälp av reklam. MMM. Ljuva kapitalism. tillväxt tillväxt tillväxt, pengar pengar pengar! Som bara går till de i toppen, medan välfärden blir sämre och sämre. Det finns pengar till att hjälpa de som behöver, de utförsäkrade, sjuka, hemlösa, arbetslösa, men nope, de ska gå till några få vita medelålders män!!)
Det verkar som att den allmänna sanningen är: 
Dåliga betyg -> ingen utbildning - > ingen försörjning -> DU HAMNAR PÅ GATAN!!! ÅH NEEJ
Det kan vara så, såklart, men definitivt inte alltid. Och när det blir så är det INTE rättvist, det är inte OK, och det är INTE den utsattes fel. Det är systemet som är helt fucked up, inte vi.
Alla har olika förutsättningar, att ställa samma krav på alla är så himla konstigt. Jag vill göra saker för att jag VILL, för att JAG vill, för att JAG ska må bra, och vara glad. Skolan är ännu något som jag känner kontrollerar mig, pressar mig in i den samhällsstruktur som jag avskyr så innerligt. Det var under sommarlovet innan trean som jag insåg hur lite jag faktiskt ville, hur mycket det egentligen var andra som hade sagt åt mig att det var så (plugga) jag borde göra, att jag kände mig tvingad. Jag var inte nöjd, jag hade nöjt mig. När jag insåg det, brydde jag mig inte längre. Jag började göra det jag orkade, och inte mer. Jag lyssnade på mig själv, och inte på andra. Jag prioriterar mitt välmående framför vad ANDRA vill tvinga på mig. Jag har klarat 2/3 av gymnasiet, det är ändå djävligt bra. Jag gör det jag vill, jag är inte mindre värd för att jag inte har vissa betyg.
Jag ska göra det jag orkar, och sedan får jag se hur jag gör. Folkis finns ju! <3

Med detta sagt hoppas jag att du på något sätt känner dig mer lugn/mer nöjd/inte känner dig så pressad.. Att gå i skolan, att prestera i skolan osv.. Typ! Massvis av frivilliga styrkekramar!

oj såg inte att jag redan skrivit hehehehehehehhehehehe....