Panikattacker, destruktiva tankar och händelser, matproblem, ångest, hat. Hat, hat, hat. 

Vill ifrån alla dessa saker. Vill ifrån bulimin och anorexin på riktigt någon gång, vill ifrån den dunkande känslan i bröstet och den svidande känslan bakom ögonen, vill ifrån panikattackerna och tankarna ifrån det som hände för två år sedan och börja leva ett normalt liv där det inte styr mig. Där det är jag som har makten. Där inte en Flashback startar en panikattack eller destruktiva beteenden. där inte mardrömmarna väcker mig gråtandes och lägger grunden för mitt mående flera veckor framöver. 

sedan vill jag ifrån hatet mot mig själv. Tankarna på vilken äcklig människa jag är. Vill bort från allt det vidriga jag ser när jag tittar i spegeln, eller den konstanta känslan av att jag är så jobbig och en outhärdlig människa. 

Svamlar som vanligt men är så trött på det mesta. Även fast jag har väldigt mycket bra saker i mitt liv just nu, känns allt tungt ändå. Även fast det är en tröst.

 Positiva tankar, måste ha positiva tankar.

.