Jag har börjat bli dålig igen. Riktigt dålig. 

Känslan av absolut vädelöshet vaknar jag upp med och somnar sedan likadant. Jag klarar inte av någonting. Jag kan inte hålla kvar mina vänner, jag klarar inte av skolan, ingenting. 

Skolan är något som fortfarande värker så mycket. Känslan av att vara så jävla värdelös att man inte klarar av nians ämnen gör så ont och slutar aldrig att bulta eller krypa sig på. Att gå det här extraåret när lärarna pratar till en som om man var 8 år gammal och folk som sitter i samma rum och snackar skit om mig gör så jävla ont. De sitter på riktigt bredvid eller framför mig och pratar högt. Jag vill inte bli behandlad som ett litet barn och jag vill inte att folk ska sitta och skratta åt mig. Varför gör de det? Bara för att jag inte ser ut som de vill att jag ska se ut så sitter de på riktigt och skriker ut kodnamn som jag förstår och skrattar åt mig. Är jag verkligen så ful? Så äcklig? 

Känslan av att ha en vettig människa i en klass på fyrtio elever värker den med. Från att gå från att i princip vara vän med varanda själ i flera årskurser till att ha en vän är ganska drastisk. 

Jag hatar att gå till skolan. Jag hatar det för att jag inte orkar bli påmind varje dag om att den här jävla ångesten förstör mitt liv och gör mig dum och äcklig och värdelös och vidrig. Jag hatar att gå till skolan för att jag vill inte känna mig jobbig, bortglömd, undangömd och irriterande. Jag hatar att gå till skolan för att få det svart på vitt varenda dag om att jag är okompetent och inte har någonting innanför pannbenet. Hur kan man vara så himla dum som inte ens klarar högstadiet. 

 

Jag hatar att vakna upp vareviga dag och bara känna mig så misslyckad. Jag vill inte dö, men jag vill definitivt inte leva. Varför gör allt så ont. 

 

 

 

.