Allt med skolan har gått bra senaste veckorna. Så bra.
Jag har varit mer än aktiv på lektioner, som jag dessutom varit på. Allihopa. Jag har tyckt att det är roligt att gå i skolan. Den känslan har jag aldrig känt i hela mitt liv. Jag har ett fint schema och några i min klass gillar jag verkligen. Allt flyter på i mitt skolliv, och det känns så himla guldvärt.

Men idag, kände jag för första gången ångesten igen. Den där äckliga skolångesten som jag har tryckt undan i flera veckor och glömt bort. Och nu kom den tillbaka, tio gånger värre än någonsin. Nu sitter jag här, helt förstörd. Kan inte jobba. Läser jag ordet "ozon" en gång till så brister det. Har läst samma mening om och om igen och ångesten blir större och större. Det enda jag tänker är att jag inte klarar det här. Jag har redan fått det bevisat. Klarade inte högstadiet. Får gå om ett år. Är inte det bevis nog? Är inte det det största beviset på att jag faktiskt inte klarar av skolan och är dum. Att min ångest blandas med faktumet att jag inte är den skarpaste kniven i lådan, gör så ont.

Skolan är ett skämt. Jag går ett PREP-år. Då jag har 3 ämnen, och jag går i skolan 7 timmar i veckan. Är ledig två dagar och får så mycket extrahjälp om jag vill ha. Skolan är ett skämt på det sättet att jag har allt det här i ett år nu, men har fortfarande så mycket press på mig så att det finns inte.

Det värker överallt och ju mer jag tänker på det här blir det bara värre och värre.

Jag måste andas. Andas och ta en cigarett.


.