jag vet inte vad det är som händer med mig. håller jag på att bli galen, är jag enbart tonårsdeprimerad eller har jag redan gått in i väggen för länge sedan? Jag kan inte skilja på rätt, fel, bra, dåligt längre. Jag kan inte skilja på något. det enda jag vet är att denna smärta, otroliga smärta jag har som sprider sig i min kropp inte vill försvinna och blir större och kraftigare för varje dag. jag vet inte vad jag sa göra åt det heller. hur ska jag veta det när jag inte vet varför jag mår såhär. ibland blir allt så mycket att jag knappt vet vad jag heter. att allt rullar framför mina ögon som en film. ungefär som man är hög. varför, varför, varför mår jag så dåligt? 

Så känner jag dock inte alltid. alltså att jag inte vet varför jag mår så kasst. jag vet visst, ibland så. jag har konkreta anledningar varför jag är så på botten, och det är självklart jag mår dåligt över dem, men oftast så mår jag dåligt utan att veta om varför. jag kan inte utesluta smärtan och det som får mig att göra dessa dåliga, dumma val jag gör. och det gör mig så otroligt frustrerad. 


Träffade en människa idag som jag verkligen både inte ville och ville träffa på samma gång. men hon gav mig inte de svar jag ville ha. jag vill bara att allt ska vara bra igen. den människa som hatar mig, om ni ser några inlägg nedanför er hatar mig fortfarande och det gör så ont. det gör så jävla ont. jag kan inte andas när jag tänker på det och måste göra alla dessa stressövningar jag lärt mig då. jag vet inte hur länge jag klarar mig i livet utan den människan men jag skulle nog uppskatta den tiden till väldigt lite. 

Jag vet inte hur länge jag klarar mig i livet överhuvudtagen faktiskt. att avsluta detta helvete jag varit i i tre år nu är så otroligt jävla lockande att jag ler åt tanken. om saker inte börjar gå bättre inom en kort tid kan jag inte garantera att det finns mycket hopp om de få procent jag andas på nu. 

varför föddes jag ens? förlåt för alla jag sårat, snart släpper jag taget. 


.