Jag vet inte vad som händer. Jag känner mig bara sjukt tom. Allt går ständigt i vågor och jag orkar bara inte mer.
Jag känner mig konstig. Jag känner mig bara trasig. Trasig av allt som hänt. Som att jag aldrig kommer bli som jag en gång var. Den känslan gör så sjukt ont.
Jag orkar inte hålla på. Le, skratta, skämta, som att allt är bra. Som att jag mår bra. Men man vill ändå inte visa sig svag, eftersom alla relaterar det till uppmärksamhet.
Jag orkar inte att alla tar förgivet att någon mår bra. Jag orkar inte vara glad hela tiden när jag egentligen vill lägga mig ned och skrika. Skrika för att det gör så jävla ont. Jag orkar inte att jag är trasig. Jag orkar inte att jag aldrig kommer bli hel igen.

Folk säger att jag inte var med om något stort. Att jag det enda jag gjorde baravar att jag bytte till två bostäder ungefär. Att folk har det värre än att ens föräldrar skiljer sig. Det är helt sant. Men ändå, jag kan inte försöka se det positiva i det hela. För jag tycker seriöst att det finns inget positivt i det som hänt. Efter det jag gått igenom. Allt det otroligt äckligt jobbiga, så har jag bestämt mig för att aldrig någonsin i hela mitt liv gifta mig. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gjorde något som hände mig mot mina barn om jag ens vill ha några.

Ni förstår inte hur hela jag bara blev så jävla varm när jag träffade Tyra för första gången på en vecka idag. Hon är verkligen den som förstår hur jag fungerar. Hon vet vem jag är, enda in i själen. Känns som att hon är den enda jag kan lita på ibland. Ingen annan verkar förstå.

Jag vet inte riktigt.. jag vet inte alls mycket nuförtiden. Jag tar dagarna som går, bryr mig inte om något. Ser det ut som iaf. Innerst inne bryr jag mig om allt. Allt som folk säger och gör. Inte det minsta går ur min skalle.

Sedan tror jag att min självkänsla och mitt självförtroende gör att jag mår sjukt dåligt. Har aldrig någonsin tyckt att jag ser bra ut. Inte någonstans. Så det är jävligt jobbigt att ha sjukt snygga kompisar. Verkligen. Jag har haft det så länge som jag kan minnas så egentligen är det inte konstigt. Men det är sjukt jobbigt att ha det i huvudet hela tiden.

Det var längesedan jag höll på och skrev sånna här texter, i vintras tror jag var senaste gången. Ni får tycka vad fan ni vill, men jag pallar inte folk som kommenterar helt onödiga och elaka saker. Jag pallar verkligen inte mer nedlåtande saker.


Nu ska jag röka och sedan gråta mig till sömns. Godnatt.




.