Efter svenska lektionen, så åkte jag hem. Vi hade egentligen SO efter, men jag skulle till "optikern", hehe.

Hemma så fixade jag filt, varm choklad, vantar, kamera, och sådant skit och begav mig till staden. Närmare bestämt till Bengans skivbutik, där det var runt 200 (om inte fler) pers som stod och köa. En av de var min bästa kompis Nikki. Inte en kotte har ju undgått att självaste Håkan Hellström skulle signera där klockan halv 5 (de flyttade fram det till 4 istället).
Vi stod där, rätt långt fram och köa i 1 och en halvtimme! och nikki stackarn hade köat en timme eller två timmar innan.. Tänk då den 13e november, då han har konsert på Hovet, då ska jag och Nikki köa 12 timmar. Gosh.

Men vi kom in i skivbutiken och då började jag och Nikki freaka loss. Vi började halvgråta och jag snacka med min skiiiiiitpipiga röst. Exakt som det ska vara!

Men när det var vår tur så fick jag inte fram ord, jag grät mest. Haha. Men nu så har jag en signerad skiva, och jag kan leva på den stunden när jag stod 30 cm ifrån Håkan i hela mitt liv tror jag.

Har inte varit så lycklig som jag är nu på över ett halvår♥







kärlek♥ tack som fan för idag♥